En tid på många platser Del 2
Kategori: Allmänt
Efter mycket jobb och slappande är det nu dags att återuppta senaste tidens händelser.
Let's go!
Elvis har blivit den knasige individen i familjen och man hittar honom på alla möjliga och omöjliga ställen. Här är han mästerklättraren på väggskåpet i badrummet av okänd anledning.
Under sommaren och hösten våldgästade jag min far och Nina på Värmdö. Satan va svamp vi fann i den lilla skogen. Dom var över allt, rena paradiset för oss svamplovers.....
Så här såg det ut mest hela tiden ute i skogen. Man får bara tacka och bocka till det ädla paret som fann många platser att leta på och senare skickade hem mig med en hel burk torkade kantisar. Vintern är räddad!
I brist på mina egna katter när jag sov i pappa och Ninas tvättstuga fick jag sällskap av husets mindre herre, Prinsen. Inte att förväxla med våran lite fetare variant hemma i Kalmar, nämligen Bebis.
Kusin Kim kom till min och Adrians räddning när vi skulle slå ner tältet och vi fick glida med i en av firmabåtarna. Sjöklar heter en sjöskola som hjälper folk med att känna sig säkrare på sjön och vi åkte med en av deras båtar. Grinda är vackert även på hösten, om inte vackrast just då..
Så här het och glad är man i mitt sällskap, eller var det allt släpande vi hade framför oss? Kanske är det bara broke back Grinda som sprider sån glädje. What happens on the island stays on the island...
Jag har en miljard bilder på resan längs Sveriges yttre kust från norra Gävle ner till Mem och in i Götakanal och ut i Vättern men det blir bara några stycken. Här är iaf Balder. Hon (arbetsbåtar är egentligen manliga i Sverige men det skiter jag blanka fan i) är en liten färja och användes bara ner till Söderköping. Vi skulle transportera en pråm och ett mudderbverk ner till Gränna där dom skulle muddra (båtnamn för att gräva, onödigt men så är det) Grännas hamn och Visningsö då dom köpt en färja med för stort djupgående.
Ut ur Gävle hamn vi sakta glider med mudderverket och promen bakom det. På bilden ser dom små ut men betänk att baktill på den närmaste "flotten" står en stor krävmaskin med grävararmen sänkt. Dom vägde 150 och 100 ton så det var inga små saker..
Vackert, eller hur? Men det är inte alltid felfritt på sjön även om det verkligen finns stunder man minns. Strax efter att solen gick ner kom våra "vänner" kustbevkaningen och stoppade oss. Efter en timmes prat fick vi vända tillbaka mot Gävle då båten var felklassad för det vattnet vi var ute på, vi var tvugna att gå närmare land. Desutom saknad Balder en utlösningskrok som man måste ha när man bogserar. Suck.. Chefen ringde dock upp sjöfartsverket och vi fick fortsätta till nästa stad. Kustbevakningen blev lite småchockade när vi vände hela ekipaget igen och fortsatte. Vi försökte förklara läget vi VHFen (anropningsradion) men deras radio fungerade sådär.. Det blev sen en veckas paus i resan då det skrevs massa papper och sånt för att få ett specialtillstånd för resan som nu fick fortsätta inomskärs vilket ställde till det en del för oss. Det är nämligen småklurigt att åka igenom trånga sund med 100 m långt ekipage som man inte kan stanna med. Stannar vi så brakar ju sakerna bakom oss in i våran akter och det kan bli jobbigt med trossar och annat när allt blir ett virrvarr... Hur som helst så fick vi jobba med lite andra båtar i den veckopausen, så det gjorde inget.
Magnus fixade in mig och fick visa hur man beter sig på dom stora haven (nåja). Vi blev som salt och peppar, som jing och jang, som raggare och polisonger, som glass och jordgubbar, som helan och halvan, som kronärtskocka och smält smör.. Kott och gott, vi blev tajta. Typ.
Fy fan vilken dubbelhaka. Men men, Magnus tyckte jag var het nog att hoppa i säng med och porrbelysning hade vi också. Se vad lyckliga vi är.
En av båtarna vi jobbade med i pausen. Fin liten sak. Småtrevlig att skeppa också.
En annan liten båt som vi höll på med. Blev några sånna där. Folk från medelhavet skrattar ju åt dom men här i Sverige är dom bland dom största privatbåtarna som åker omkring..
En italienare som skulle lämnas på varv. Snygga kurvor och ett mustigt ljud. Jag följde efter med en ribb men han fick alla blickar. I ett trångt sund fick han tummen upp av några gubbar som satt och mös i solen med en pilsner. Jag fick tummen ner. Klasskillnad på båtar.
Tillbaka på bryggan på Balder. Färden fortsatte.
Med en följebåt som tryckte på den sista pråmen var det möjligt att klara av några riktigt jobbiga partier när vi var tvugna att gira mellan öar i farleder utan att råka fastna i nåt, en boj eller på nån ö eller så..
Framme i mem. Sjövik blev den nya ledarbåten och i bak fick vi en liten hummerfish, en båt i aluminium. Balder fick inte plats i kanalen och det var knappt så mudderverket fick det heller. Ibland fick vi pressa den i mellan öppningarna på slussarna och broöppningarna.
Det blir en del 3, troligen imorrn redan om ni är sugna på mer tokiga och ointressanta äventyr från höst och vinter.