detlillaaventyret

Min törnrosasömn stördes av något utanför huset och jag satte mig genast upp i sängen. Med ninjaliknande smidig- och tysthet gav jag mig ut ur huset endast iförd boxershorts. I trädgården luffsade en ilsken björn omkring, han bet och slet i saker och höll precis på att tugga sönder en sten när han upptäckte sin värste fiende lura i mörkret.
Jag kastade mig över björnen och slungades fram och tillbaka när han i blint raseri försökte kasta av mig och krossa mig under sin 367 kilo muskulösa kropp. Jag undvek en ramsving, duckade under hans kraftiga käkar just som dom skulle bita tag i mitt vackra adamsäpple.
Men i ett tveksamt ögonblick hann jag inte undvika hans väldiga högersving och han träffade mig klockrent i höger öga. Jag föll huvudstupa ner i backen. Han trodde att slaget var vunnet och reste sig på sin bakben och gav av ett avgrundsvrål.
Jag var inte sen att utnyttja det utan kastade mig in i bamsingens mage och lyfte upp honom på raka armar och kastade honom över staketet och ut på asfalten. Omtumlad reste han sig vingligt, som efter 3 flaskor rödvin och sprang sin kos. Slaget om gräsmattan var vunnet.


Eller så vaknade jag bara med en enorm smärta, åkte till sjukhuset och fick reda på att jag har regnbågshinneinflamation... Nu går jag på kortison- (hur det nu stavas?!) droppar och andra droppar i en vecka innan jag ska på återbesök.