detlillaaventyret

Bebis har klarat flytten över förväntan.. Han har bara lite svårt att slappna av. Det är ju så mycket nya ljud o lukter. Och vi som tyckte han var något översocial innan.. Så fort man går någonstans så springer han efter, gärna precis framför ens fötter så man nästintill snubblar över honom. När jag sitter o skriver det här så sitter han mellan tangentbordet o datamusen o försöker fånga bokstäverna som dyker upp på skärmen.

Men idag tog han ändå priset.. Nattis å bebis besökte ”damernas” tillsammans (en vanlig företeelse) men när jag var klar o skulle ut för o hämta kläder ur garderoben o bebis fortfarande var kvar inne på toan så fick han panik.. Nånting hände utan att han var med! Så han rusar ut ur sin lilla låda ut i hallen. Vad han inte verkar ha i åtanke är att han inte riktigt var klar på toan.. Så, likt en kanin springer han iväg, samtidigt som han släpper små bajsploppar längs golvet.. När han möter mig i hallen så förstår han sitt misstag å börjar gny. Jag får ta in honom på toan igen, stressad som bebis är o rädd att nått annat spännande ska hända envisas han med att ha huvudet utanför lådan så han ser att jag sitter där utanför o väntar på honom tills han är klar...

När han utfört sina behov skuttar han ur lådan som om inget har hänt, sätter sig brevid mig å börjar tvätta sig.. Översocial..japp...

Men inte kan man vara sur på en sån här sötnos?