Dagarna kommer och går, och en av dessa dagar vaknade lille Natlii av att dörren öppnades till sovrummet och där kom en nyvaken man in och sjöng falskt från hela sitt hjärta.
Det var hennes födelsedag och jag gick upp tidigt (för mig) och gjorde i ordning frukost för att hinna sjunga en snutt för födelsedagsflickan innan plugget började. Katten var givetvis med överallt och på morgonen när sikten inte är lika god och man närmast vill åbrokalla sjövägsregel nr 19 är han faktiskt mest ivägen när man försöker ändra kurs för att inte grundstöta på detta ständigt rörande objekt.

Hur som haver sjöng jag nu med min klara, helt falska, morgonton. Den är för övrigt tom sämre på morgonen då dom falskaste av dom falska tonerna finner sin väg fram och ut ur mina stämband. Bakelsen som jag införskaffat dagen innan på City Gross var det första som den nyvaknes blick fästes vid. På brickan fanns även morgonmackor med ost, finskuren skinka, lite hackad rödlök, några droppar olivolja och en smula havssalt. Självklart fick hon dom 3 paketen i sängen också. Ett armband med silverskimrande snöflingor, ett par högklackade stilrena svart skor och ett halsband med vågformade slingor fanns i paketen. Det sista hon fick var ett löfte om en egen (om dock väldigt lite) walk in garderob när vi väl kommit hem.
En bra fredagsmorgon.



Armbandet hon fick på morgonen.



Halsbandet av silvervågor. (Skorna finns i tidigare inlägg med två par andra skor)

Jag lämnade flickan ensam hemma och begav mig mot kunskapshuset, Linnéuniversitetets fartygshögskola. Efter en hel dag med radar och annan kunskap var det dags för kvällsaktiviteten. Och för er som är lite snuskiga så var det inte alls det som skedde utan min sista lilla överraskning till födelsedagsflickan. Jag hade bokat bord på en restaurang. Informationen jag hade samlat om denna restaurang sade mig att den borde duga som födelsedagsplats till kvinnan, som hon nu hade blivit med klänning och utstyrsel som för bal, eller i alla fall som för fest.
Restaurang Kronan hette platsen dit jag förde henne. Jag hade mången gång slängt ett öga på den utsökta porten när jag passerat på väg till universitetet. Att den heter Kronan syftar tydligen till regalskeppet som sjönk i kriget mot den hemske dansken, och nånting viktigt hände samma år med källaren (som jag inte minns nu) och därför döptes den till Kronan. Vi trädde in i porten och möttes genast av en stentrappa ner till källarnivå. I lokalen vi steg in i fanns det fönster högt upp och det visade sig senare att fönsterna i fotnivå utanför på gatan var Kronans. Väggarna var en meter tjocka och sammafogade av sten och tegel. En medeltida stämning sänktes oss genast. Takhöjden var ringa vilket bara adderades till mysighetsfaktorn.



Handelshuset med ingången till restaurang Kronan.



Porten ner till källaren, som var både mysig och varm.

En servitris mötte oss och undrade om vi inte skulle hänga av oss. Jaha, här hängde man tydligen av sig själv. Inget dåligt med det egentligen men vi kände oss lite dumma när vi fick frågan. Vi följde sedan hennes kvicka steg i den gångliknande lokalen med en liten bar till höger direkt när man kom ner för stentrappan. Längre in satt människor och åt och trivdes. Stämningen var god och vid ett bastant träbord utan duk (mycket bra för känslan) satte vi oss ner. Efter mycket tvekande valde Nattis hjortfilé med potatiskaka och kantarellsås och jag tog ryggbiff med potatiskaka och rödvissky. Dessvärre finnes inga fotobevis på denn utsökta måltid. Som den otroliga vinkännare jag är pekade jag ut ett vin ur vinlistan. Det visade sig vara ett dåligt val. Det gick dock att dricka men var aningen för surt i smaken och för tunt för kött. Jaja, man kan inte vara bäst jämt tänkte jag och insåg att det vore skoj att vara bäst nån gång i alla fall.
Middagen fortlöp och vi hade en mycket trevlig stund. På menyns framsida återgavs en del av restaurangen historia och det var tydligen två handelshus ovanför oss. Deras källare hade tydligen slagits ihop till en gemensam lokal senare i historien och blev så småning om var den var idag.

Efter middagen tänkte vi passa på att "göra stan" eller nåt nu när vi äntligen tagit våra lata bakdelar och släpat oss ända in i stan. Sjösjukan heter ett studenthak och vi styrde kosan dit. Klockan var vid 22 tiden och på en av dom större gatorna utanför den lilla gallerian Kvasten stod ett gäng ungdommar, blandat mellan killar och tjejer med ett bord. På bordet stod termosar och jag tror även det fanns nån kaka där. "Vill ni ha kaffe?" fick vi frågan. Chockat svarade vi att vi inte drack kaffe och spatserade vidare. Hur gick det där till? Jaha, hemma står folk och hänger eller är ute och gör hyss men här bjuds det på kaffe av ungdommar vid 22 tiden... Underligt.
Vi kom fram till sjösjukan, officiellt för studenter framför allt för sjöfolk och sjuksköterskor. Vi kom fram till entrevaktsgarderobiären som var 2.03 m lång (ja, jag frågade). Tydligen var galgarna slut men vi fick gärna ta av oss jackorna så kunde han knöla in dom försiktigt under alla hängande jackor på golvet. Vi antog anbudet och lämnade ifrån oss ytterkläderna. En trappa ner var enda valet och vi följde den ner till botten.

Det som mötte oss var en förunderlig syn. Det bestod av en enda lokal, avlång och rektangulär. Det var massor av folk och jag nästan kände hur jag växte skägg och blev gammal eller kanske mindes den gamla goda tiden då jag själv dansade på bordet utan tröja. För det var precis vad som hände. På dom typ 4 stora träborden längre in i lokalen stod killar och tjejer och dansade till öronbedövande musik med bara överkroppar medans ölen stänkte hitan och ditan. Allra längst in fanns fler sittplatser med folk i och direkt till vänster var baren med en drös med folk som beställde eller stod i vägen för dom som skulle beställa. Nattis fick uppdarget att införskaffa mer alkohol, för jag behövde det nog mer än någon sin nu, medans jag gick och tog några minnesvärda foton. Dessvärre är dessa av dålig kvalitet. Vi satte oss i en av sofforna vid trappans direkta närhet. Tyvärr var det mitt emot herrarnas toalett och efter 10 minuter skrattade nattis till och väkte mig ur mitt blandade chock och förtjusningstillstånd och sa att hon aldrig hade sett så mycket snopp på en och samma dag. Toalettdörren stod för det mesta öppen och pissoaren var direkt invid väggen där inne. Alla pojkarna stod på rad och utförde sina behov i sitt berusade tillstånd. Tjejer i bara BH på överkroppen gick omkring med studentoverall nedvikt från midjan och skrek och stojjade.



Baren till vänster och sjötema på väggarna inne på Sjösjukan.



Folk dansar på borden och dricker öl.



Högmusik och mycket skrål.

Från trappan kom plötsligt ett litet gäng sjungandes på nån sång med anknytning till vad dom pluggade. Framför mig kom det plötsligt fram en tjej och skakade rumpan och försökte dansa sexigt i sina mjukisbyxor. Hon vände huvudet i vår riktning och slickade sig på läpparna. Jag insåg dock att det inte var mig hon intresserade sig för utan busen i soffan brevid. För en buse var han, en sjöbuse. Det var en stor man med ett sjömanskägg och tatueringar på armarna. Jag lutade mig över och frage om han kände henne och han skrattade och sa att han gjorde det. Jag presenterade mig och han sig, han var tydligen vice ordförande i Lambda studentförening, som är sjöfartsskolans förening. Så vi slängde några ord innan han reste sig och traskade in i folkhopen och försvann. 
Vi var där i  20 minuter innan Nattis bad mig kasta i mig min öl så vi kunde gå. På vägen hem disskuterade vi hur vi skulle kunna förklara för folk hur det hade varit inne på sjösjukan och det går nog inte kom vi snart fram till. Det måste nog upplevas!